Midsommar var väl inte den bästa direkt, började ganska dåligt men slutade iaf bra och mysigt. Vi hamnade först på en fest ute på vischan bland folk som överraskade en på många vis - och inga positiva sådana.. När man tror sig ha stött på de värsta idioterna så dyker det upp en ännu större och ensam är den inte, nej då, den har med sig ett följe av småidioter. Men som alltid så finns det någonting positivt med det hela och det är att man nu är varse om vilka slags människor det är och att man skall undvika dem. På så vis spiller man liksom ingen mera tid på ya know idiots. De har varandra och som tur är så befinner de sig långt ute på vischan, långt bort från mig :) Wie! Hur som, jag och Sussa fick oss några skratt iaf på denna "livliga" fest.
Vi stod (
det blev rätt mycket stående på denna fest, haha) och snackade, men bestämde oss efter en stund att sätta oss ned vilket i detta sammanhanget betydde något enormt, men Sussa var först tveksam till det för hon känner mig, men jag försökte ändå göra mitt bästa och underlätta för henne och Adam, så gott jag kunde. Så jag brer på ett glansigt leende och skakar lite på rumpan och avfyrar meningen:
"Kom igen, vi sätter oss - Let's live a little"Sussa är en vän som kan slå ut tusen idioter med sin märkvärdiga förmåga att få mig att skratta under de mest obekväma stunderna. She's pretty cool. And that's
cöööl som Cartman uttalar det! Haha..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar